100 exempel på kemiska grundämnen

De kemiska grundämnen är en typ av ärende som genom något förfarande eller kemisk reaktion de kan reduceras eller sönderdelas till andra enklare element. Av denna anledning kan man säga att ett element är allt materia tillverkad av atomer av samma och unika klass, det vill säga atomer som har samma atomnummer (lika antal protoner), fastän de har olika atommassa. Till exempel: svavel, bor, krom, tenn.

Den första definitionen av ett kemiskt element introducerades av Lavoisier på Traite Élémentaire de Chimie, 1789. Tillbaka på 1700-talet delade Lavoisier in enkla ämnen i fyra grupper:

Periodiska systemet för grundämnen

Idag känner de varandra 118 kemiska grundämnen. De är alla samlade, klassificerade och organiserade enligt många av deras egenskaper i ett grafiskt schema känt som det periodiska systemet för grundämnen, som ursprungligen skapades av den ryske kemisten Dimitri Mendeleyev år 1869. Det periodiska systemet är sammansatt av 18 grupper (kolumner) och 7 perioder (rader), där de kemiska grundämnena finns.

De huvudgrupper som kan hittas i den här tabellen är:

Alkalimetallerna (Grupp 1), de alkaliska jordartsmetallerna (Grupp 2), skandiumfamiljen, som inkluderar jordarter och aktinider (Grupp 3), titanfamiljen (Grupp 4), vanadinfamiljen (Grupp 5), kromfamiljen (Grupp 6), manganfamiljen (Grupp 7), järnfamiljen (Grupp 8), Koboltfamiljen (Grupp 9), nickelfamiljen (Grupp 10), kopparfamiljen (Grupp 11), zinkfamiljen (Grupp 12), jordelement (Grupp 13), karbonidelement, i denna grupp är Kol, som utgör grunden för livet på jorden (Grupp 14), kvävebildande element (Grupp 15), amfigenetiska element, inkluderar syre, ett grundläggande element för de andas av levande varelser (Grupp 16), halogenelement (Grupp 17) och ädelgaser (Grupp 18).

Många av dessa element har stabila eller radioaktiva isotoper, det vill säga samma kemiska grundämne, till exempel väte (H), kan ha flera isotoper (¹H, ²H, ³H). Det betyder att varje isotopatom har samma antal protoner (vilket innebär att den tillhör samma kemiska grundämne) och olika antal neutroner.

Vissa isotoper är inte stabila (radioaktiva), dvs. desintegrera under en viss tid, emitterar vissa partiklar (neutroner, fotoner, alfapartiklar, bland annat) och genererar andra stabila eller radioaktiva isotoper. Kemiska grundämnen har egenskaper som punkten av kokande och det av fusion, elektronegativitet, densitet och jonradie, bland annat. Dessa egenskaper är viktiga eftersom de tillåter oss att förutsäga dess beteende, reaktivitet etc.

Hur presenteras grundämnena i det periodiska systemet?

Varje kemiskt element kännetecknas av Periodiska systemet använder viss symbolik. För det första, i mitten av varje ruta dess universella symbol, som består av en eller två bokstäver (av konvention, om det finns två bokstäver, skrivs den första med versaler och nästa med gemener).

Ovan och till vänster visas med litet typsnitt su atomnummer, vilket är den som indikerar mängden protoner som detta element har. Under elementsymbolen visas dess namn och ovanför, till vänster, visas dess namn. atomisk massa släkting. Dessutom betecknar färgen i vilken elementsymbolen representeras dess aggregeringstillstånd (enligt den representation som används i varje periodiskt system).

De olika elementen finns atomradier variabler och när antalet protoner i kärnan ökar, desto större attraktion som kärnan utövar på elektronerna, så tenderar atomradien att minska. När atomradien är liten, attraheras elektronerna i den yttersta nivån av molnet mycket till kärnan, så de ger inte upp lätt. Det motsatta händer med element med höga atomradier: de ger lätt upp sina yttre elektroner.

Således ökar atomradien från topp till botten när vi går igenom grupperna i det periodiska systemet och minskar från vänster till höger när vi går igenom deras perioder.

Exempel på kemiska grundämnen

Följ med: