30 Exempel på polyatomiska joner

De polyatomiska joner är molekyler eller uppsättningar av atomer kovalent bundna som har en elektrisk laddning. De kallas också molekylära joner och fungerar som en enda enhet. Till exempel: karbonatjonen (CO₃^2-) och ammoniumjonen (NH₄⁺).

En jon är en atom eller molekyl som har förlorat eller fått elektroner, och som utgör en kemisk art med en positiv eller negativ elektrisk laddning.

• Se även: monoatomiska joner

Exempel på polyatomära joner

1. Karbonatjon (CO₃^2-)
2. Sulfatjon (SO₄^2-)
3. Ammoniumjon (NH₄⁺)
4. Hydroniumjon (H₃ANTINGEN⁺)
5. Cyanidjon (CN^–)
6. Nitratjon (NO₃^–)
7. Nitritjon (NO₂^–)
8. Sulfitjon (SO₃^2-)
9. Fosfatjon (PO₄^3-)
10. Vätesulfatjon (HSO₄^–)
11. Divätefosfatjon (H₂P.O.₄^–)
12. Hydroxidjon (OH^–)
13. Permanganatjon (MnO₄^–)
14. Perkloratjon (ClO₄^–)
15. Kloratjon (ClO₃^–)
16. Kloritjon (ClO₂^–)
17. Hypokloritjon (ClO^–)
18. Fosfitjon (PO₃^3-)
19. Vätefosfatjon (HPO₄^2-)
20. Vätekarbonatjon (HCO₃^–)
21. Perbromatjon (BrO₄^–)
22. Perjodatjon (IO₄^–)
23. Kromatjon (CrO₄^2-)
24. Selenatjon (SeO₄^2-)
25. Hypobromitjon (BrO^–)
26. Fosfoniumjon (PH₄⁺)
27. Kloroniumjon (H₂CL⁺)
28. Sulfoniumjon (H₃Ja⁺)
29. Stboniumjon (SbH₄⁺)
30. Bismutoniumjon (BiH₄⁺)

Anjoner och polyatomära katjoner

Polyatomiska anjoner är polyatomära joner som har en negativ laddning, det vill säga de är uppsättningar av atomer eller molekyler som har fått elektroner. Till exempel: sulfatjonen (SO₄^2-) och fosfatjonen (PO₄^3-).

Polyatomära katjoner är polyatomära joner som har en positiv laddning, det vill säga de är uppsättningar av atomer eller molekyler som har förlorat elektroner. Till exempel: ammoniumjonen (MnO₄^–) och hydroniumjonen (H₃ANTINGEN⁺).

Nomenklatur för polyatomära joner

Nomenklatur för polyatomära anjoner

Enligt traditionella nomenklaturregler heter polyatomära anjoner enligt följande:

• Polyatomiska anjoner som inte innehåller syre namnges genom att placera namnet på kemiskt element med ändelsen -uro. Till exempel: cyanidanjonen (CN^–).
• Polyatomiska anjoner som innehåller syre definieras som "oxoanjoner". De namnges genom att placera namnet på det kemiska elementet (annat än syre) som utgör dem, med ändelsen -ate. Å andra sidan, när samma oxoanjon har en syreatom mindre, ändras -ate-änden till -ite. Till exempel: nitratoxoanjonen (NO₃^–) och nitritoxoanjonen (NO₂^–).
• Oxoanjoner som har tillsatt väte kallas genom att placera ordet väte före namnet på oxoanjonen, med prefix som anger mängden tillsatta väten. Till exempel: vätefosfatoxoanjonen (HPO₄^2-) och divätefosfat-oxoanjonen (H₂P.O.₄^–).
• Oxoanjoner som innehåller halogener och bildar en fyrledad serie namnges med hjälp av prefix som anger mängden syre. Till exempel: perkloratoxoanjonen (ClO₄^–), klorat (ClO₃^–), klorit (ClO₂^–) och hypoklorit (ClO^–).
• Hydroxidoxoanjonen (OH^–) har den specifika ändelsen -ido.

Nomenklatur för polyatomära katjoner

Enligt traditionella nomenklaturregler namnges polyatomära katjoner som bildas av icke-metallatomer med ändelsen -io. Till exempel: hydroniumkatjonen (H₃ANTINGEN⁺) och ammoniumkatjonen (NH₄⁺).

Kemiska föreningar bildade av polyatomära joner

Många kemiska föreningar Joner innehåller polyatomära joner. En jonisk kemisk förening är en förening som bildas av en katjon och en anjon var och en tillhör olika kemiska grundämnen som har en hög skillnad i elektronegativitet mellan dem.

Några exempel på joniska kemiska föreningar som innehåller polyatomära joner är:

• Natriumkarbonat (Na₂CO₃)
• Ammoniumsulfat ((NH₄)₂SW₄)
• Kalciumsulfat (CaSO₄)
• Natriumhydroxid (NaOH)
• Kalciumfosfat (Ca₃(P.O.₄))
• Ammoniumklorid ((NH₄)Cl)
• Järn(III)fosfat (FePO₄)

Referenser

• Fandiño, O. H. (2011). Strategi för att lära sig nomenklaturen för oorganiska syror, salter och monoatomiska och polyatomiska joner. Vetenskap och teknologi, 3(49), 226-228.
• Hill, J. W. (1999). Kemi för det nya millenniet. Pearson utbildning.

Följ med:

• Jonbindningar
• Kovalenta bindningar
• Övermättade lösningar