Elektronisk konfigurationsexempel

De elektronisk konfiguration är beskrivningen av hur elektroner är organiserade i en atom. Det föreslogs ursprungligen av Niels Bohr 1923, som förlitade sig på Bohrs atommodell för att bestämma i vilken ordning och mängder elektronerna var fästa vid deras respektive orbitaler.

Till denna dag används inte Bohr-elektronkonfigurationen längre, eftersom den inte ger en hänvisning till orbitalerna och energierna som identifierade dem. Det var år senare att distributionen av elektroner i en atoms undernivåer och orbitaler definitivt fastställdes. Den elektroniska konfigurationen styrdes av Moeller-diagram, som är följande tabell:

s	sid	d	F
k = 1	1s
l = 2	2s	2 s
m = 3	3s	3p	3d
n = 4	4s	4p	4d	4f
o = 5	5s	5 s	5 d	5f
p = 6	6s	6p	6d	6f
q = 7	7s	7p	7d	7f

Elektronkonfigurationsnotationen körs diagonalt, från topp till botten och från höger till vänster (skuggade och vita celler följer). Skriva denna sekvens, det kvarstår:

1s, 2s, 2p, 3s, 3p, 4s, 3d, 4p, 5s, 4d, 5p, 6s, 4f, 5d, 6p, 7s, 5f, 6d, 7p, 6f, 7d, 7f

Denna serie kallas konstruktionsprincipen eller

Aufbau-principen. En atoms elektroner kommer att fördelas mellan alla termer. Antalet elektroner i en atom är känt från atomnumret, representerat av bokstaven Z. Till exempel är atomantalet väte 1, så det har en elektron. Den för kalcium är 20, så den har 20 elektroner.

För att skriva elektronkonfigurationen skriver du orbital plats och som en överskrift, antalet elektroner vad finns i den banan. I första hand placeras lokaliseringen i formuläret nldet vill säga huvudkvanttalet "n" följt av det sekundära kvantantalet "l" för den orbitalen. Och som ett överskrift, antalet elektroner där.

Varje delnivå, som kan representeras av bokstäverna s, p, d,F, har ett visst antal elektroner som den kan innehålla:

• De s den kan rymma 2 elektroner.
• De sid den rymmer 6 elektroner.
• De d den rymmer 10 elektroner.
• De F den rymmer 14 elektroner.

Exempel på elektronkonfiguration

• Väte (H) (Z = 1): 1s¹
• Helium (He) (Z = 2): 1s²
• Kalcium (Ca) (Z = 20): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s²
• Cesium (Cs) (Z = 55): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶, 6s¹
• Francium (Fr) (Z = 87): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶, 6s², 4f¹⁴, 5 d¹⁰, 6p⁶, 7s¹
• Järn (Fe) (Z = 26): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d⁶
• Osmium (Os) (Z = 76): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶, 6s², 4f¹⁴, 5 d⁶
• Kvicksilver (Hg) (Z = 80): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶, 6s², 4f¹⁴, 5 d¹⁰
• Kadmium (Cd) (Z = 48): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰
• Zink (Zn) (Z = 30): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰
• Kisel (Si) (Z = 14): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p²
• Brom (Br) (Z = 35): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁵
• Antimon (Sb) (Z = 51): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s³
• Iridium (Ir) (Z = 77): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶, 6s², 4f¹⁴, 5 d⁷
• Kol (C) (Z = 6): 1s², 2s², 2 s²
• Svavel (S) (Z = 16): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁴
• Xenon (Xe) (Z = 54): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶
• Bly (Pb) (Z = 82): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d¹⁰, 4p⁶, 5s², 4d¹⁰, 5 s⁶, 6s², 4f¹⁴, 5 d¹⁰, 6p²
• Argon (Ar) (Z = 18): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶
• Kobolt (Co) (Z = 27): 1s², 2s², 2 s⁶, 3s², 3p⁶, 4s², 3d⁷