Koncept i definition ABC
Miscellanea / / July 04, 2021
Av Victoria Bembibre i jan. 2009
En konsonant är ljudet av språk oral som produceras genom stängning eller förträngning av vokalkanalen när de organ eller organ som är knutna till gemensam orsakar hörbar turbulens. Med andra ord är en konsonant en typ av text i alfabetet.
Ordet konsonant betyder på latin "att låta tillsammans med", och har att göra med tanken som konsonanter inte har i sig själva ett ljud själva, men måste alltid åtföljas av en eller flera vokaler - den andra typen av bokstäver - att ha menande. Detta händer mer exakt på det spanska språket, eftersom det på andra språk finns ord som saknar vokaler.
Konsonanterna för det spanska språket är: B, C, D, F, G, H, J, K, L, M, N, Ñ, P, Q, R, S, T, V, W, X, Y och Z.
Varje konsonant kännetecknas av egenskaper särskiljande som definierar det som sådant och som är typiska för varje språk i världen. De är: artikulationens sätt ( kriterium är enligt hur strömmen för luft), ledpunkten (enligt platsen i munvägen där luftstoppet uppträder), foneringssättet (hur stämbanden vibrerar), VOT (eller "röststarttid", det vill säga fördröjningstiden för fonering), utkastsmekanismen, längd och
tvinga artikulerande.I uttalet av konsonanter finns det olika typer av artikulation som kan vara: labial (bilabial, lip-velar, labio-alveolär eller labiodental), koronalen (lingualabial, interdental, dental, alveolär, apikal, laminär, postalveolär, alveolo-palatal, retroflex), den rygg- (palatal, lip-palatal, velar, uvular, uvular-epiglottal), den radikala (pharyngal, epiglottus-pharyngal, epiglottal) och glottal.
Kombinationen av konsonanterna med vokalerna på spanska resulterar i varje ord från det enklaste till det mest komplexa och därmed byggnad meningar.
Teman i konsonant